Den första lediga helgen på länge. Inga läxor, inget jobb, Ingenting planerat denna helg och känslan har varit underbar :)
Blev ett besök i kyrkan i afton på minnesgudstjänst för min vän och alla andra som vandrat vidare under detta år. En vacker, stilsam gudstjänst och vår fina kyrka var relativt välbesökt trots att vi är få bybor :)
Jag sänder en extra tanke på alla de som kämpar mot denna helvetes sjukdom. En extra tanke på anhöriga & vänner som tvingas stå på sidan om och se sina kära långsamt glida bort.
Jag är tacksam för det jag har och att mina kära är friska <3

Natten är svart....men efter natt kommer dag.....Efter regn kommer sol.

Nu får vi glädjas över att hennes kamp är över och sorgearbetet får ta vid.
Främst för hennes nära och kära men även mitt (och de övriga vännernas) sorgearbete kan nu ta vid.
Jag måste acceptera att min vän inte finns mer vid min sida. Jag har ingen mer som hon, som på något vis alltid förstod mig och jag henne. Alla förtroliga samtal över kaffekoppen. Samtal och skvaller om litet och stort. Hennes besvikelse över att vissa försvann under hennes sjukdom, hennes glädje över att vissa återkom och den största, över vi som stannade kvar. Nu måste vi stödja och hjälpa familjen om/när de behöver, trots att hon , som var vårt klister är borta. Gudarna ska veta att de förmodligen behöver det.
Jag ber att de ska hitta nya rutiner och bilda sig nya trots hennes frånvaro....
Min vän var en tapper kämpe, aldrig att hon skrev eller klagade på sin sjukdom. Alltid humöret på topp, glad och omtänksam. Ville alltid höra om min dag, om min familj

Under hennes sjukdomstid har jag fått dagliga påminnelser om att vara tacksam för det man har....allt kan snabbt förändras .

Nu har det hänt... På en gång så otroligt sorgligt men ändock så lyckligt. Nu har jorden blivit en ängel fattigare men himlen en ängel rikare.
Mina känslor är tvetydiga, sorg och glädje i samma känsla, men ändå tycker jag det är så skönt att min kära vän inte behöver plågas mer.
Hon fick dra sitt sista andetag i sin sambos närhet. Jag hoppas att hon kände min kärlek som jag lämnade kvar i rummet från mitt besök idag. Nu äntligen får hon känna frid och stillhet, det är vi andra som måste lära oss leva med sorgen. Hennes familj som nu måste lära sig leva sina liv på ett nytt sätt. Oh gode Gud låt dem komma in i nya rutiner så smärtfritt som möjligt ??
Min käre vän lämnade efter sig sin sambo, två barn, en bror och tre brorsbarn. Må hon vila i frid ?