Direktlänk till inlägg 15 november 2015
Det var en hemsk dag men ändock var den fin. Känner mig tudelad med mina känslor, hur kan man tycka att en begravning är fin men ändå vara det värsta man genomlidit :( Det var så otroligt ledsamt och jag grät hur mycket som helst. Men det allra värsta var min insikt att allt nu är över när jag klev upp på "planken" brevid jordgraven. Repen som vi sänkte hennes vita kista med var oändligt långa, graven så otroligt djup, mörk och vedervärdig. Ska min älskade vän ligga där?!
Kyrkan var välbesökt och minneslunden var det 101 st som deltog i, min vän var en vänlig och omtyckt själ :)
Helgen har jag gått omkring i en mumlande bubbla....jag har tillåtit mig själv att släppa allt och mentalt vila mig. Idag (söndag 15/11) känner jag att rastlösheten har krupit fram en liten, liten bit...får se det som ett gott tecken!
Älskade, älskade vän....du saknas mig! Jag har tagit upp telefonen för att ringa dig otaliga gånger bara för att komma på mig själv att du inte mera finns här på jorden. Jag önskar dig allt gott och hoppas att du har det bra där uppe bland änglarna.....
Har många funderingar i huvudet och inget svar inom räckhåll... Plugget går på 150% men jag orkar knappt med 50% just nu... Det får bli som det blir, man har ju alltid chans att göra om kursen och dess uppgifter. För tillfället känns det som att live...
Natten är svart....men efter natt kommer dag.....Efter regn kommer sol. Nu får vi glädjas över att hennes kamp är över och sorgearbetet får ta vid. Främst för hennes nära och kära men även mitt (och de övriga vännernas) sorgearbete kan nu ta vid...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 | 10 |
11 | 12 |
13 |
14 |
15 | |||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
|||||||||
|