Direktlänk till inlägg 11 november 2015
Älskade, älskade vän....du saknas mig! Jag har tagit upp telefonen för att ringa dig otaliga gånger bara för att komma på mig själv att du inte mera finns här på jorden. Jag önskar dig allt gott och hoppas att du har det bra där uppe bland änglarna....
Studierna på maxfart och jag fixar inte mycket av dem. Känner att mina barn och min sambo kommer på andra plats i mitt liv nu.... Vårat liv är inte enkelt för tillfället och jag vet inte när det kommer att vända....
Tankarna snurrar runt och jag känner mig helt utmattad! Hur ska man orka med allt?? Tröttheten som finns inom mig denna vecka är inte av denna värld. Helst vill jag bara lägga mig och sova tills allt är över ....Jag gråter för minsta sak, låtar, bilder, dikter, texter, tankar. Kanske det lättar efter fredag....
Har många funderingar i huvudet och inget svar inom räckhåll... Plugget går på 150% men jag orkar knappt med 50% just nu... Det får bli som det blir, man har ju alltid chans att göra om kursen och dess uppgifter. För tillfället känns det som att live...
Natten är svart....men efter natt kommer dag.....Efter regn kommer sol. Nu får vi glädjas över att hennes kamp är över och sorgearbetet får ta vid. Främst för hennes nära och kära men även mitt (och de övriga vännernas) sorgearbete kan nu ta vid...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 | 10 |
11 | 12 |
13 |
14 |
15 | |||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
|||||||||
|