Det var en hemsk dag men ändock var den fin. Känner mig tudelad med mina känslor, hur kan man tycka att en begravning är fin men ändå vara det värsta man genomlidit :( Det var så otroligt ledsamt och jag grät hur mycket som helst. Men det allra värsta var min insikt att allt nu är över när jag klev upp på "planken" brevid jordgraven. Repen som vi sänkte hennes vita kista med var oändligt långa, graven så otroligt djup, mörk och vedervärdig. Ska min älskade vän ligga där?!
Kyrkan var välbesökt och minneslunden var det 101 st som deltog i, min vän var en vänlig och omtyckt själ :)
Helgen har jag gått omkring i en mumlande bubbla....jag har tillåtit mig själv att släppa allt och mentalt vila mig. Idag (söndag 15/11) känner jag att rastlösheten har krupit fram en liten, liten bit...får se det som ett gott tecken!

Älskade, älskade vän....du saknas mig! Jag har tagit upp telefonen för att ringa dig otaliga gånger bara för att komma på mig själv att du inte mera finns här på jorden. Jag önskar dig allt gott och hoppas att du har det bra där uppe bland änglarna....

Studierna på maxfart och jag fixar inte mycket av dem. Känner att mina barn och min sambo kommer på andra plats i mitt liv nu.... Vårat liv är inte enkelt för tillfället och jag vet inte när det kommer att vända....

Tankarna snurrar runt och jag känner mig helt utmattad! Hur ska man orka med allt?? Tröttheten som finns inom mig denna vecka är inte av denna värld. Helst vill jag bara lägga mig och sova tills allt är över ....Jag gråter för minsta sak, låtar, bilder, dikter, texter, tankar. Kanske det lättar efter fredag....

Har många funderingar i huvudet och inget svar inom räckhåll... Plugget går på 150% men jag orkar knappt med 50% just nu... Det får bli som det blir, man har ju alltid chans att göra om kursen och dess uppgifter. För tillfället känns det som att livet kommit emellan på min utstakade bana och det är väl så det ibland är :/

Dagen för att ta ett sista farväl av min älskade vän närmar sig. Kommer vara en tung dag. Jag tror inte att jag kommer vara mentalt förberedd men jag försöker att ställa in mig så gott det går. Det kommer att vara avsked på kyrkogården vilket kommer att innebära att kistan kommer att bäras ut till graven och det kommer vi tjejkompisar att göra. För mig känns det otroligt hedervärt att få äran att följa henne på det sättet till hennes sista vila.