Det var en hemsk dag men ändock var den fin. Känner mig tudelad med mina känslor, hur kan man tycka att en begravning är fin men ändå vara det värsta man genomlidit :( Det var så otroligt ledsamt och jag grät hur mycket som helst. Men det allra värsta var min insikt att allt nu är över när jag klev upp på "planken" brevid jordgraven. Repen som vi sänkte hennes vita kista med var oändligt långa, graven så otroligt djup, mörk och vedervärdig. Ska min älskade vän ligga där?!
Kyrkan var välbesökt och minneslunden var det 101 st som deltog i, min vän var en vänlig och omtyckt själ :)
Helgen har jag gått omkring i en mumlande bubbla....jag har tillåtit mig själv att släppa allt och mentalt vila mig. Idag (söndag 15/11) känner jag att rastlösheten har krupit fram en liten, liten bit...får se det som ett gott tecken!

Älskade, älskade vän....du saknas mig! Jag har tagit upp telefonen för att ringa dig otaliga gånger bara för att komma på mig själv att du inte mera finns här på jorden. Jag önskar dig allt gott och hoppas att du har det bra där uppe bland änglarna....

Studierna på maxfart och jag fixar inte mycket av dem. Känner att mina barn och min sambo kommer på andra plats i mitt liv nu.... Vårat liv är inte enkelt för tillfället och jag vet inte när det kommer att vända....

Tankarna snurrar runt och jag känner mig helt utmattad! Hur ska man orka med allt?? Tröttheten som finns inom mig denna vecka är inte av denna värld. Helst vill jag bara lägga mig och sova tills allt är över ....Jag gråter för minsta sak, låtar, bilder, dikter, texter, tankar. Kanske det lättar efter fredag....

Har många funderingar i huvudet och inget svar inom räckhåll... Plugget går på 150% men jag orkar knappt med 50% just nu... Det får bli som det blir, man har ju alltid chans att göra om kursen och dess uppgifter. För tillfället känns det som att livet kommit emellan på min utstakade bana och det är väl så det ibland är :/

Dagen för att ta ett sista farväl av min älskade vän närmar sig. Kommer vara en tung dag. Jag tror inte att jag kommer vara mentalt förberedd men jag försöker att ställa in mig så gott det går. Det kommer att vara avsked på kyrkogården vilket kommer att innebära att kistan kommer att bäras ut till graven och det kommer vi tjejkompisar att göra. För mig känns det otroligt hedervärt att få äran att följa henne på det sättet till hennes sista vila.

Den första lediga helgen på länge. Inga läxor, inget jobb, Ingenting planerat denna helg och känslan har varit underbar :)
Blev ett besök i kyrkan i afton på minnesgudstjänst för min vän och alla andra som vandrat vidare under detta år. En vacker, stilsam gudstjänst och vår fina kyrka var relativt välbesökt trots att vi är få bybor :)
Jag sänder en extra tanke på alla de som kämpar mot denna helvetes sjukdom. En extra tanke på anhöriga & vänner som tvingas stå på sidan om och se sina kära långsamt glida bort.
Jag är tacksam för det jag har och att mina kära är friska <3

Natten är svart....men efter natt kommer dag.....Efter regn kommer sol.

Nu får vi glädjas över att hennes kamp är över och sorgearbetet får ta vid.
Främst för hennes nära och kära men även mitt (och de övriga vännernas) sorgearbete kan nu ta vid.
Jag måste acceptera att min vän inte finns mer vid min sida. Jag har ingen mer som hon, som på något vis alltid förstod mig och jag henne. Alla förtroliga samtal över kaffekoppen. Samtal och skvaller om litet och stort. Hennes besvikelse över att vissa försvann under hennes sjukdom, hennes glädje över att vissa återkom och den största, över vi som stannade kvar. Nu måste vi stödja och hjälpa familjen om/när de behöver, trots att hon , som var vårt klister är borta. Gudarna ska veta att de förmodligen behöver det.
Jag ber att de ska hitta nya rutiner och bilda sig nya trots hennes frånvaro....
Min vän var en tapper kämpe, aldrig att hon skrev eller klagade på sin sjukdom. Alltid humöret på topp, glad och omtänksam. Ville alltid höra om min dag, om min familj

Under hennes sjukdomstid har jag fått dagliga påminnelser om att vara tacksam för det man har....allt kan snabbt förändras .

Nu har det hänt... På en gång så otroligt sorgligt men ändock så lyckligt. Nu har jorden blivit en ängel fattigare men himlen en ängel rikare.
Mina känslor är tvetydiga, sorg och glädje i samma känsla, men ändå tycker jag det är så skönt att min kära vän inte behöver plågas mer.
Hon fick dra sitt sista andetag i sin sambos närhet. Jag hoppas att hon kände min kärlek som jag lämnade kvar i rummet från mitt besök idag. Nu äntligen får hon känna frid och stillhet, det är vi andra som måste lära oss leva med sorgen. Hennes familj som nu måste lära sig leva sina liv på ett nytt sätt. Oh gode Gud låt dem komma in i nya rutiner så smärtfritt som möjligt ??
Min käre vän lämnade efter sig sin sambo, två barn, en bror och tre brorsbarn. Må hon vila i frid ?

vet inte hur länge sen jag skrev något överhuvudtaget. Majmånad har varit otroligt intensiv med massor av plugg, tentor, skrivningar och bollat tre jobb samtidigt. Har knappt orkat hålla näsan över vattenytan så att säga... En semester vecka med all inklusive har jag/vi hunnit med och coolat ned i sommarvärmen utomlands ,,,,Nu har allt lugnat ned sig, och jag flyter mer med strömmen igen.

Mår faktiskt rätt illa inombords då jag sitter här och gnäller om petitesser då en av mina närmsta vänner lever med obotlig cancer.......
Vad gör det om ekonomin är skitkass och man är översvämmad med jobb både hemma och på bortaplan då ens närmaste är friska ?!?
#fuckcancer #lovelife

är fortfarande lat, (lat,latare,latast). 4 pass kvar denna termin på gruppträningarna och jag har bestämt mig för att jag kommer skita i att gå på dem! Vet att det är korkat men jag får bara dåligt samvete då jag inte tar mig iväg på dem. Tror att det blir att börja med att promenera/jogga nu när vägarna är torra....

I övrigt har jag haft en himla trevlig helg, både jobbet gick jättebra och resten av helgen var superkul. Alkoholintaget var en aaning för stort då jag faktiskt har varit bakis idag ?!! Nåja 4 dar till nästa party då ?